jaa, nu har två av sandvikens mest begåvade, visaste och allvetandes huvuden slagits ihop för att föra kampen vidare i denna allt mer kaotiska bloggvärld. Herrarna ni läser om just nu är alltså, Christopher "son of Iggman" Lövdahl och Niklas "poika maalannut Jyrki" Lindkvist. Dessa två herrar kommer att bidra med en lätt litterär underhållning,
 med förhoppningsvis ett leende från våra läsare när vi går mot en mörkare tid i samhället.
(Jag tänker mest på vintern, inte ekonomikrisen)

Vi är våra äldsta vänner vi har (finns en till på ett hörn som inte nämns) och jag tänkte ta dagen då vi först möttes.
Det var på Björkparken. Redan första dagen vi mötte varann, där i våra (inte så utvecklade som idag) pampers skitskydd, så sken solen som om den vore nyputsad av Appollo. Första gången våra blickar möttes stanna hela Björkparken upp, barn tappa glassar från munnen, mammorna tänkte "oh crap" och papporna bara log belåtna och gjorde en lätt nick mot varann för de alla fatta att dessa två ynglingar skulle växa upp och bli ett radarpar man sent skulle glömma..
( vi hade till o med samma skitskydd - märkte vi sen) ..

När vi hade fått in tekniken med att springa och blivit starka så intog vi det heligaste rummet på alla dagis, där bara dom starkaste överlever!
Jag snackar alltså om Kuddrummet. Vi kriga mot alla stora pojkarna (kanske nån stor flicka också) och gick segrande ur den bittra striden och tog över Kuddrummet. MEN, vi höll inte alltid överens! Som ni alla vet; Smarta hjärnor tänker olika. Så vi slogs, och vi slogs, och vi slogs. Linkz kom hem med blåtiror och blåmärken som om jag vore en bränd smurf och Cribba kom hem med bitmärken som att han vore en schweizer ost! Det fanns ingen som gav sig så föräldrarna såg ingen utväg utan att splittra oss. Jag börja dagis i Stensätra och Cribba börja i Jernvallen.
Men ÄN idag så är vi tillsammans. Mer överens än aldrig förr.

True story

 / signerat Lindkvist.