Det är dags för novellerna. Som sagt handlar Luxs novell om kärlek och Linkks om ondska. Vore väldigt roligt om ni röstade vilken ni gillar bäst, skoj att veta och det är ju som sagt en tävling.

Vi börjar med Linkks och direkt under den Luxs. Nu är det upp till er!

ENJOY!

---

- Skynda Drönan! - skriker Tony. Polisen kommer!
- jaa, jag kommer, ska bara ta lite mer guld!
- Ja. jag drar nu iaf! SKYNDA!

Tony och Mackan springer ut från banken och Drönan kommer hack i häl.

- HAHAHAHAA, vi klara det, jublar Mackan.
- Inte du, säger Tony och höjjer sin pistol.
- Men Tony.. vad gör du? vi har känt varandra sen barnsben.
- Du är inte värd så mycket pengar du håller, säger Tony och trycker av.

Tony kollar sorgset på Mackan som ligger där livlös som en död svan i fosterställning.
Då kommer Drönan fram och säger att det var det rätta att göra och tar ifrån Tony hans pistol för att Tony ser så spänd ut.

- Nu kan vi leva våra liv i lyx, säger Drönan.
- Inte du, säger Tony och drar upp en kniv och hugger Drönan i magen.

Drönan som är en kraftig man gör motstånd och får iväg ett skott med pistolen han håller i.
Skottet träffar Tony precis vid örsnibben och Tony gör ifrån sig ett tjut. - Mitt öraaa din jävel!

Tony märker att Drönan börjar tappa kraft för knivhugget han delade ut tidigare och knuffar undan Drönan ifrån sig så han får en bra räckvidd att hugga kniven i han. Tony hugger några gånger i hans bröst tills han märker
att Drönan faller ner på knä och sen med ansiktet i en vattenpöl.

Tony är andfådd och stressar sig med att plocka upp alla påsar med guld och pengar i att han inte ens märker att polisen har hunnit kommit till platsen och står och siktar på han.

Tony får blackout.. Han vet inte vad han ska ta sig till.
Han håller fortfarande i kniven och är helt rödtäckt av Drönans blod.

Polisen skriker åt Tony.
- Släpp kniven!

Tony står alldeles chockad. Hur kunna detta hända? - tänker han.

Polisen skriker igen.
- Släpp kniven!

Tony tänker.. Hans tankar åker runt runt i huvudet som ett springhjul för hamstrar.
Han börjar springa och polisen sätter en kula i hans ben.

Tony faller ihop och fortsätter att kravla. Polisen kommer ifatt han och han vänder sig om för att kasta kniven mot polisen och då skjuter en av konstaplarna han rätt i bröstet.

Det svartnar för ögonen för Tony och han känner att han tappar känseln.
Innan han dör hinner han säga, "girigheten tog oss".

/ L

---

Ekonomisk rikedom existerar inte

Det hördes ett svagt ljud från några morgonpigga fåglar, vinden smekte trädens löv som en brudklänning dansande mot golvet i kyrkan. I väst gick solen upp, alldeles bredvid den lilla holmen med dom tre ståtliga tallarna, och avspeglade sig mot det stilla vattnet. På andra sidan holmen gungade två segelbåtar lika försiktigt som ett spädbarn i sin moders famn.

Det var i början av sommaren och Karl och Johanna hade tagit ut sin semester som dom valt att spendera i det röda sommarhuset i Stockholms vackra skärgård. Dom satt tätt ihop och kurade, samtidigt som dom njöt av den underbara soluppgången tillsammans med nybryggt kaffe och rostade mackor.

- Kommer det alltid att vara vi? frågade Johanna och tog hans hand.

- Jaa, det är lika givet som solen är varm och himlen blå, viskade Karl tillbaka.

Dom var mycket lyckliga när dom satt där i arla morgonstund. Till slut hade kaffet kallnat och det var dags att gå tillbaka in för att avnjuta en kärleksstund i den gamla skinnsoffan som stod på ett mysigt varmt avstånd från den öppna spisen.

Timmarna blev dagar och dagar veckor. Snart var semestern slut efter en mycket angenäm tid i det röda sommarhuset.

Det var den sista kvällen innan dom skulle bege sig hemåt igen och Johanna hörde Karl småviska i sin mobiltelefon, hon blev fundersam och undrade vad som var på gång.

   Karl kom ut med en bekymrad min och satt sig bredvid Johanna på den inoljade trappen som går ner till bryggan och sa:

- Jag har blivit erbjuden ett riktigt toppenjobb i Göteborg, riktigt bra betalt och jag måste börja nästa vecka, sa Karl med ångest i rösten.

- Okej… sa Johanna med en sorgsen suckning i rösten samtidigt som hon började tänka att detta var början på slutet eftersom hon studerade i Luleå.

- Jaha, så hur blir det här då? Fortsatte hon med tårarna droppande som ett duggregn mot köksfönstret.

- Pengarna lockade mycket även om jobbet inte var något vidare, men rik på pengar blir man aldrig – jag tackade nej.

Johanna kramade om sin kärlek och insåg att det inte var början på slutet och skulle precis säga ”jag älskar dig” när Karl avbröt henne.

- Som jag sa, det kommer alltid vara vi. Det är lika självklart som att solen är varm och himlen blå.

/Luxan

---

Hoppas ni gillar dom!