Det hela började för mig på stranden, sommaren 2006. Jag har precis gått ur högstadiet och ska ta klivet in till gymnasiet. Jag hade ställt in mig på att börja bygg eller handel trainee kommer jag ihåg men jag var aldrig riktigt säker på om jag ville det. Jag kände ju typ ingen som skulle gå på de linjerna.

Men sen efter några strandvistelser blev jag presenterad för några tjejer jag aldrig träffat förr och alla de skulle börja på Samhällsprogrammet. Vi blev vänner fort och vi tillbringa många dagar på stranden och en fest hemma hos Mathilda kommer jag ihåg. Kommer även ihåg att jag bada i hennes badkar då medans några såg på ;)

Eftersom gymnasiet var inom en snar framtid gick snacket mycket om var man skulle börja på för linje osv, och jag sa att jag inte var säker och att jag inte kunna bestämma mig. Men då kom det en blond liten sprallig tjej som sa att jag skulle börja på Samhällsprogrammet med henne och de andra tjejerna, och jag kände att det var en bra idé så jag övertala min vän Andreas Dahlkvist att vi skulle börja på just Sam. Andreas som också, som mig, var osäker på om ECIT var rätt linje för han, gick med på detta och vi ringde in till ordförande för alla linjer och vi blev omplacerade till Samhällsprogrammet.

Första dagen vi kom till skolan var det dock ett upprop, om vilka människor som hamna i vissa klasser och oturligt för mig så hamna jag inte med någon jag kände. Inte en enda. Jag visste vem den där Mathias Sjöberg var men han hade jag inte pratat med på ungefär 5-6år.
Och sedan såg jag nån blond kille i klassrummet som gillade att skejta och lyssna på konstig musik.
Inte min typ precis. Men ack så fel jag hade.
Johan och Mathias, ni är kung! Ni gör mig jämt glad.

Ni underlätta vistelsen i 1an.

Till 2an så bestämde jag mig för att byta klass, men jag ville inte lämna mina två nära kompisar så jag övertala dom att de skulle följa med mig till nya klassen och det tyckte dom lät som en bra idé.
Vi gick till rektorn och sa vad vi tyckte och det är ju alltid svårt att flytta över tre personer från en klass till en annan men precis före det så hade två andra personer bytt redan så platserna var öppna.

Så började Eran på denna period som har varit den bästa tiden i mitt liv.

Tänk vad alla val man gör i livet kan leda till något så fantastiskt.

---

Jag är inte mycket för att prata om känslor, mest för att jag inte kan och är inge bra på att uttrycka mig, och jag kommer alltid på vad jag skulle sagt - EFTER jag pratat klart.


Det gör mig ledsen att skiljas från denna klass och tänk om jag inte hade varit på stranden, inte känt Mathilda som faktiskt var den som presentera mig för tjejerna, tänk om inte Mikaela hade övertalat mig att börja på Sam eller tänk om vi inte hade bytt klass. Och tänk om inte de där två tjejer precis hade bytt.

Många olika faktorer var det som hjälpte oss hit. Tillfälligheter lr är det ödet?

Jag skulle vilja säga detta också. Till SP3B:

Ni är mina vänner förevigt.
Jävlar va mycket jag hade gått miste om, om jag inte hade kommit in i denna klass.
Glömmer er aldrig. Glöm inte mig.


Och som en nära vän till mig sa:
Detta är slutet på en era men samtidigt början på en ny.



Tack för mig

/ Eran Link ;)